Att den första delen, första kapitlet, första sidan och första stycket i en skönlitterär bok är viktig för att fånga läsarens engagemang behöver knappast diskuteras. Men den första meningen i boken… Hur mycket betyder den egentligen? Troligtvis har många författare verkligen tänkt till, filat och kanske till och med vägt orden på guldvåg innan de beslutat sig för sin första mening. I alla fall känns det så i följande exempel på meningar, som med åren blivit oförglömliga inledningar:
- ”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.” (Anna Karenina)
- ”Äntligen stod prästen i predikstolen” (Gösta Berlings saga)
- ”När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt”. (Förvandlingen)
- ”Kalla mig Ismael.” (Moby Dick)
Dessa klassiska inledningar har ju repeterats ett antal gånger. Kanske både i skolan, som exempel i skrivarkurser, på olika listor i tidningar och online… Skulle så många kunna dem annars?
Hur mycket reflekterar du över den första meningen när du läser en bok? Om du brukar lägga den på minnet så får du nu en liten utmaning. (Ja, alldeles särskilt svårt blir det förstås om du inte ens läst boken men…)
Känner du igen någon, eller kanske alla, dessa inledningar?
- Hon låg fastspänd med läderremmar på en smal brits med en ram i härdat stål.
- Det är mitt i natten och snö blåser in från havet.
- Vid vilken tidpunkt efter att en människa har försvunnit, kontaktar man polisen? Maj vet inte.
- Vi reser till Sicilien en vecka. Egentligen har vi inte råd. Men något måste hända.
Hur många kunde du?
Vilken tycker du låter mest lovande/intressant? Varför?
Hur viktig tänker du att den första meningen är i ditt eget skrivande?