Vinnaren!

Stort tack till alla som skickat in ett bidrag till skrivfokus tävling som gick ut på att gestalta svensk sommar.
Jag fick nöjet att ta del av 78 bidrag. Alla superbra på sitt sätt, från korta noveller till betraktelser eller poesi.
Efter omläsning fastnade jag för bidraget från Anna Thulin! Hennes text berörde mig känslomässigt. Hon gestaltar sommaren som vacker med en mörk underton… 

Ta gärna del av bidraget i sin helhet här nedan:

Innan åskan
Vi äter rabarbersmulpaj med vaniljvisp på Kiviks musteri, bredvid ett gäng skinnklädda
motorcyklister som dricker te. Mamma föredrar kaffet svart, ”för att matcha själen”. Efter påtåren
rivstartar hon Rishögen och sedan bränner vi genom det milda juniregnet, svischar förbi får och
kalvar och utblommade rapsfält, kastanjealléer och en död harpalt i diket. Förbi slingervägar,
grusvägar, dammvägar och de på måfå utkastade huslängorna i vitt. Håkan Hellström skrålar i
stereon:
Anna hade en vän med en bil / och vi åkte långt bort / Vi kanske till och med / lämnade
Sverige…
Men det är bara en dröm att resa långt bort, även om vi inte säger det rakt ut.
”Kan du förstå folk som chartrar och har för sig? Nu är ju den bästa tiden på året att stanna
hemma”, säger mamma och växlar till musikkrysset i P1.
När hon säger så är det som att påminnas om ett kliande myggbett som man trodde att man
glömt. Vi vevar ned rutorna och fångar ljumma regndroppar på tungorna. Och jag låtsas att bilen är
en röd Cabriolet, att de skånska åkrarna är kaliforniska vinodlingar och att mammas polkafärgade
sjal om huvudet bara är en sjal, en filmstjärnesjal, att allt är för evigt och lite till. Fladdermössen,
havsluften och sanden i trosorna. Granitmolnen och stormvågornas vita ryggar. Kolonilotterna och
campingplatserna. De rumänska jordgubbsplockarna och de stockholmska turisterna och de
berusade dansbandsparen. Svensktoppen, saltvattnet och snapsen. Lukten av gödsel och rutten tång.
Jag insuper luften, dricker den i klunkar som syrlig hallonsaft med syltkakor, sådana som
mamma brukade servera när hon en gång orkade. Och när ögonen tåras intalar jag mig att det bara
beror på farten.

Anna Thulin